Swedish, 2023.

Så länge jag sov, vid storkungens hov

ut alltid och leta, jag frågade råd:

men vad var det som han såg?

en värld omhuld

och stöpt i skuld

ett ädelt äpple

av renaste guld

med mycket mannavett, och litet sargad

sprang över skog och slätt, alltmer förargad!

vartän han går

att vägra förstå

nå fram, och skrik:

Plocka dig rik

på allsköns lycka!

men en dag ska du förstå:

att alla måste gå

och det tror du väl ändå på?

gåendes, alltid törstande på mer tid

vill vara evigt ung och alltid lika blid

om hundra år, efter hundra sår

att alltid läkas, i ändlöst liv

Så säg mig nu:

Bara ge mig tid!

ett gyllene äpple

är en sällsam frukt

bind ålder och själ

i evig tukt

så ge mig mer

fyll upp mitt horn!

här står jag och ser

ner från bifrostbron

så drick, ta din strid!

numer väckt till liv 

i evig jakt på mera tid!

kan ej förutspå

och aldrig mer förstå

men snarare än sagt

så är det redan dags att gå

och det tror du väl ändå på?

Ja,

när ett gyllene äpple

Äts upp så fort

vågar du verkligen tacka nej,

till den trädgårdens port?

jo, det är verkligen stort

men livet går för fort

Så kom, fyll mitt horn!

mjöd på vemodets korn

där ner från himlens tron

in i verklighetens bon

och en dag ska jag träffa

han som bor där under bron

ja, en dag ska jag höra

när världen tar sin sista ton.